hatar det!!!

Jag hatar dessa stunder,så jag mår såhär dåligt.. Pumpar i mig massa tabletter för att må bra varje dag och jag hatar att mina kompisar får ett helvete pga mitt beetende och hur jag mår, att dom ska må dåligt för det,jag hatar det jag hatar det! Hatar dom dagarna som jag får panik och jag tar det där rakbladet och trycker det hårt emot min handled,för att se blodet som rinner nerifrån hela min hand. Jag har skilda föräldrar, som är jätte svårt att hantera! eftersom att vår familj var det bästa som jag hade! Nu, nu har jag blivit annorlunda och har ibland dålig attityd och mår sämre & sämre, dom skilde sig i somras! det är inte så att jag tänker på det varje dag, men jag ser i mammas ögon, hur mycket hon fortfarande lider utav det..och det är det som gör mest ont i mig. Och det känns som att pappa inte har riktigt tid för mig längre, han är så upptagen med jenny och barnet som ska komma snart. Ne, det känns verkligen inte bra.

Du kom till mig som en ängel

Jag levde för dig, jag verkligen levde för dig.jag känner mig tom utan dig, tro mig.. helt tom.
Vi förlorade allt, du och jag. Jag gråter nästan varje dag för dig, bara för dig. Jag vill att det ska bli vi igen, jag vill inget annat än det.. men jag antar att jag får sluta hoppas nu,för jag mår dåligt varje gång jag tänker på dig och det är så jobbigt att vara utan dig. Jag har lyckats att inte skära mig idag, det kommer väll ikväll som vanligt.. då jag får panik och börjar gråta och kan inte andas..Jag lär aldrig bli bra nog för dig. I hate my self! iallafall, så har jag lyckats pallra mig iväg till skolan idag. Har mått rätt hyfsat bra idag, jämfört med alla andra dagar men som sagt,så kommer väll det ikväll då jag inte jag sova och ligger och tänker på just DIG och ingen annan. Jag försökte alltid göra dig stolt, men jag lyckades nästan aldrig pga hur jag mår.. mitt beetende.
Och ni som säger jag ska sluta, jag vet om att ni är rädda om mig och vill mitt bästa, men ärligt talat.. ni vet inte hur jag känner eller hur jag egentligen mår! Jag försöker prata med dig, men du vill inte förstå. Jag tänker på dig konstant och det är väldigt jobbigt, men jag måste endå prata med dig för utan dig, är jag ingen .. jag klarar inte av livet utan dig. Jag älskar dig, och tanken på att du kanske hitta någon ny, tar kål på mig. Jag skulle kunna göra vadsomhellst för att få dig tillbaka för det är dig jag vill leva med och ingen annan.